Guestblogger: Klara "Rulle" Carlström

PÄLSEN

och
pälsen och
läder och den skrikande minkvalpen skriker
och skriker
och en sommarpraktikant
sträcker ut en tunn arm
och använder samma nål en gång till.
I flytande form försäkras pälsmästaren
om att gasen dödar, och inte en sjukdom

och
pälsen
och pälsmästaren kommer
och
han har gjort det förut.
Under ett år dödas
en halv miljon gestalter av en sort
och några tusen av en annan
och
pälsen och
blivande läder
och
pälsar dansar istället för att vänta.
Kulminationen sker när maten är klar
rutten fisk åker alltid i mittgången
ovanför läderhuden
matas för att bli mer vacker,
hålls innanför buren
under tak för att bli mer len,
pälsas av och sys om
för att klä en naken kropp

och
pälsen är
pälsig är foxy
är
en arbetstränande man mitt i produktion
han ska lära sig regler
han vandrar mittgång genom
mittgång
och letar efter den
som kommer att hamna i ryska händer
den som kommer att dö i en sjukdom
efter den som aldrig kommer att lämna garderoben,

min jacka är
min hud är
en del av skalet.
Det är ännu inte bråttom
den koncentrerade lastbilsgasen infinner sig
först vid jul,
handling följer traditionen
flåning
tömning
skrapning
kamning
allt ingår i en timlön, pälsmästaren prissätter efter färg.

Det yttre
är på väg
att spricka
sönder.
Anonymitet kan klottra istället för att njuta av det vackraste som finns.

läder
mot
läder
blir ljud
i öronen.
Tillsammans med ögonen
kan en nätbur av anonymitet öppnas
och lämna döda fiskar,
förbi en hund som vaktar, bort
från nätinringat område, bort
mot vägen.
Svettig päls mot torr
asfalt blandas med blod
och aktivistångest
i dagarna kring midsommar
behövs inga pälsar.

Tillsammans
med smaken klär vi av pälsen
lyckan sprids
i en sommarpraktikant när olyckan infinner sig i pälsmästaren
då en produktion rymmer till kraset.
Jag slutar halv fem som vanligt.

Sitter
nakna
och blottade mot varandra
alla rutor av luft
håller kvar pälsar
pälsmästarens
mästerpäls
ligger på
samma plats där
vaccinet
tog
slut.
Ingen skulle någonsin fått veta